Jag och min dotter tog en promenad längs med en frusen utterå idag. Det är makalöst vackra skapelser som man hittar längs med en frostnupen å. Vi fastnade vid lilla fallet som bilderna är ifrån, det är ett härligt dån där nu i denna höstflod. Och dimman från fallet skapar de glasliknade skapelserna vid å kanten.

Skulle vara så roligt om man kunde om några år se rikligt med hoppande fisk här, har varit här och vid sågfallet ett antal gången men själv ej sett det men vet de som gjort det.

7 minus inatt resulterade i en nära nog istäckt tjärn. Men högt i taket lite sol 5 minus och en vackert frostnypen natur gjorde mig lycklig att få uppleva den igen. Gick glatt ner till stranden på krasande is, började kasta och blev snart påmind om varför vinterfisket har sina sidor.

Allt frös, ringar lina rulle. Fick efter en mängd trassel och svordomar 3 öringar innan jag gav upp. 0.10 mm stumlina är allt annat än gjord för minusgradigt fiske. Dessa knutar som man inte ens vet hur de uppkommer är helt omöjliga att lösa.

Nåväl, fick mina öringar som jag och min dotter ska avnjuta stekta i smör och citronpeppar ikväll.

Utterån

Utterån i höstflod.

Svårt nu att förstå att jag och barnen badade här i sommar. Laxtrappan är stängd nu sedan en tid. Vet att de har haft lite problem med sand i stegen som måste skottas ut. Men det har stigit fisk i den. Känns bra inför framtiden. Utterån är en mycket trevlig lite pärla. Kanske inte mycket vatten för en inbiten havsöringsfiskare att blöta flugan i, men de ska ju genom moälven för att komma hit. Vacker att titta på dock.

Fotot är taget på samma ställe som bilden längst ner, lite kul.

Idag besökte jag samma tjärn som igår, men det måste ha regnat enormt inatt. Marken där fiskekorgen stod på igår ligger nu flera cm under ytan. Jag fick stå i skogen och fiska. Märkligt väder.

Fick 2 st och tappade 4 tror jag. De högg på gula eller röda jiggar, märkligt. Vad jag kan minnas har jag aldrig fått stationära öringar på jigg förut, har endast fått några bruna havsöringar på jigg i gideälven innan.
Måste ändå säga att jag är glad att 20 års havsöringsfiskande inte har förstört mig, jag kan fortfarande känna glädje över dessa små öringar på mitt lilla ul spö.

Flugbindning

http://web.comhem.se/classicflies1/under/presentation.html

För en flugbindare är denna sida nästan för mycket, helt otroliga skapelser.

Mulet och dimmigt, ett riktigt höstväder fick mig ut till en lite pärla i min närhet. Den är lika skön att titta på som otrevlig att strandfiska vid. Om somrarna är det myggmoln som gör en galen innan flytringen är pumpad. Nu är den överfull av regnvatten så man går på svajande myrkanter som sjunker sakta medans man står där. Helt plötsligt har man vatten upp till knäna. Men belöningen är ett genuint öringbestånd och nära nog fångsgaranti. Dock små. Jag har en egen regel som säger att alla under 1 hg och de över 2 hg får gå tillbaka. Jag vill ogärna utarma ev begynnande "storöringsgener". Och de jag behåller gör jag noga putsade fileèr som steks i panna med smör och citronpeppar. Godis för själen.

Idag fick jag jobba lite innan jag fick kontakt med de. Lämnade flugspöt hemma vilket är mitt vanliga vapen för öring. En flytring min 8 fotare och en march brown på kroken och jag är lycklig.

Tiden var kort så det blev mitt lilla ul spö som fick arbeta lite. Började med spinnare som normalt brukar ge utdelning men fick endast ett nafs, och det djupt. Så jag bytte till en liten jigg och började fiska längs botten. Vilket var melodin idag tydligen. Det gav ett mycket spännande fiske, om somrarna så attackerar de flugor och spinnare med kraft. Men nu fick man ha noga koll på linan för de högg endast på sjunkande jigg. Mycket spännande fiske. Fick en som var en bit över 3 hg som fick gå.

Så kall mörk och tyst är bara min å under vinterns vackra vita slöja.

Snart är hon iklädd i samma skrud igen.