Mulet och dimmigt, ett riktigt höstväder fick mig ut till en lite pärla i min närhet. Den är lika skön att titta på som otrevlig att strandfiska vid. Om somrarna är det myggmoln som gör en galen innan flytringen är pumpad. Nu är den överfull av regnvatten så man går på svajande myrkanter som sjunker sakta medans man står där. Helt plötsligt har man vatten upp till knäna. Men belöningen är ett genuint öringbestånd och nära nog fångsgaranti. Dock små. Jag har en egen regel som säger att alla under 1 hg och de över 2 hg får gå tillbaka. Jag vill ogärna utarma ev begynnande "storöringsgener". Och de jag behåller gör jag noga putsade fileèr som steks i panna med smör och citronpeppar. Godis för själen.

Idag fick jag jobba lite innan jag fick kontakt med de. Lämnade flugspöt hemma vilket är mitt vanliga vapen för öring. En flytring min 8 fotare och en march brown på kroken och jag är lycklig.

Tiden var kort så det blev mitt lilla ul spö som fick arbeta lite. Började med spinnare som normalt brukar ge utdelning men fick endast ett nafs, och det djupt. Så jag bytte till en liten jigg och började fiska längs botten. Vilket var melodin idag tydligen. Det gav ett mycket spännande fiske, om somrarna så attackerar de flugor och spinnare med kraft. Men nu fick man ha noga koll på linan för de högg endast på sjunkande jigg. Mycket spännande fiske. Fick en som var en bit över 3 hg som fick gå.