Vid vägs ände                         

Sitter i min bil och kör, kör på oändligt lång grusväg. Funderar på vad som idag väntar och vad som hittills upplevts längs med denna evighetslånga grusväg. För ni förstår, längs denna långa grusväg rinner hon. Henne som jag sökt mig till i hela mitt liv, hon som gett mig så många underbara upplevelser. Min Längtan till henne har varit så stark att jag idag bor 50 meter invid en av hennes förgreningar. Men denna dag har jag letat mig långt in i skogen för att få uppleva stillheten och nyfiket söka mig fram längs outforskade sträckor. De två senaste besöken gav mig en sur smak av besvikelse. De korta strömsträckorna som såg så lockande ut visade sig ej vara så vackra och fiskrika som jag hoppats. Men idag väntas en ny sträcka och förväntansfullt rullar jag fram. 

Nära denna vägs ände.

Stannar till precis där grusvägen viker av från ån in i skogen. Här ska jag börja min färd genom oländig skog invid henne med flugspöt i handen och förväntan i blicken. Kliver ur bilen och börjar klä på mig den nödvändiga utrustningen och tacklar upp min lilla 8 fotare. Bestämmer mig för att prova torrfluga efter en kort blick på ån. Står där och funderar lite oroligt över den enorma färska blå högen som jag stannade invid några hundra meter bort. Hade jag kommit några timmar tidigare skulle högen ångat av färskhet kan jag lova. Harklar högt, hostar lite extra, och smäller hårt igen bildörrar när jag gör mig redo för att försvinna in i en annan värld. Flugfiske är så mycket mer än fiske.

Det är barnslig nyfikenhet och djup meditation i ett.